..

Varför blir jag jämt såhär tom och konstig när jag är ensam? Jag flyter tillbaka till mina gamla vanor.
Det är lättare att vara dum i huvudet och stänga in sig, iaf för tillfället. För när all den skada man orsakat kommer när man kliver ut ur rummet så blir det bara värre än det var innan.
Men tillfälliga lösningar är min livs melodi.
Är det inte att stänga ute världen är det alkohol eller stänga av mobilen.
Göra sig omöjlig att nå för att slippa se att kanske ingen hört av sig.

Trots att jag behöver klaga så vet jag att det inte är uppskattat att lyssna på en jävla lipsill hela tiden, så försöker att bara stänga in det istället. Men jag är inte bra på sånt, slutar oftast med att jag bär mina tankar och känslor på utsidan ändå. Och när nån väl frågar hur det är så vet jag inte, det tar stopp. Svaret vägrar komma ut och gör det ännu svårare för mig att tänka klart.

Min osäkerhet gör oss osäkra. Iaf enligt mig. Det är alltid enligt mig och det suger litegrann.



Musslan, mitt hjärta.

Maaah...

Jag är sur, och det är inte särskilt ovanligt för mig nu för tiden. Jag som brukar ha så svårt att bli sur. Det har slagit över. När jag ser en massa bilder kokar hela min kropp, jag känner mig så gymt lurad.
Jag vill kunna lita på dig men vet inte vad jag ska tro ibland.
Jag känner mig bara så dum, Det är som ett hugg i ryggen, men jag är nog bara rädd.
Rädd att människor vet sånt som inte jag vet, eller dom kanske inte heller vet något.
Jag önskar att jag bara kunde slappna av men det finns ju sådant som heter Rätt och Fel i den här världen och det muckar med mitt huvud.
Man ska alltid gå över gränsen, och jag tål det inte. Jag får panik. Jag känner mej så sjukt ensam.
Är det något spel om vem som sårar vem mest? Isåfall vill jag inte vara med.

Jag är sjuk men jag längtar efter fest, så man får tänka på något annat och bara ha kul.




Nu ska jag nog ge mig ut i snöstormen och lyssna på Melissa Horn och deppa ner mig och kolla på allt det vackra utomhus.

Puss.





Cause I´ve started falling apart.

Tankar.

God natt, jag borde verkligen sova men kan inte slita mej från datan. Jag behöver lyssna på musik för att inte känna mig ensam. Har ju faktiskt haft sällskap sen i onsdags förra veckan så snacka om att ha närhetsångest! Men freja kommer tillbaka på Lördag igen o det ser jag fram emot :)

Får väl se när jag träffar min nunniga man igen, han är tjurig ibland alltså! Men jag tycker nog om han ändå.

<3




Och jaha, nu är det ett alltså ytterligare ett nytt år och jag hoppas att det här bli toppen. Det jag önskar mig nästan mest är faktiskt att slippa vara så mycket sjuk, jag är ju fan sjuk nonstop och det tar så myclet på krafterna.
Men en bra sak är att jag inte dricker så mkt längre, och inte röker så mkt heller. Är lite stolt. Men saknar att festa med mina tjejjer, och att bara träffa folk och få vara en liten full tönt. Det är jag bra på.


Nä nu ska jag nog lyssna på Legolas superchill lista igen på Spotify och sen försöka sova, trots att det är tomt och kallt här.

Puss.




Freja, litegranna med ångest och sena nätter.

Hej 2010.

Nyår blev väl inte som planerat men är glad att Freja valde att vara med mej i ohamn, det var värt sjukt mkt.
jag berättar mer sen.


Igår hade vi fest här och det var ganska lyckat ändå, lägger kanske upp lite bilder.









Slänger upp en bild på oss tjejer, och jag saknar oss. Längtar till öland och Hultan.




nu ska vi nunna i sängen :D <3

RSS 2.0