Rädd.

Jag är så jävla rädd.
Rädd för att jag kommer bli lämnad ensam, rädd för att jag aldrig ska bli något bra, rädd för att allt jag gjort inte leder till något bra. Jag kan fortsätta såhär hur länge som helst.
Men hur många sömnlösa nätter jag än lägger på att fundera på vart mitt liv kommer ta vägen så kommer jag inte fram till något och det är väl inte så konstigt egentligen. För ingen vet ju hur framtiden kommer se ut.
Så jag försöker leva i nuet, men sure. Hur jävla lätt är det? Det dyker upp nya problem varje dag och allt växer större och större och det tar över mig. Vet knappt vem jag är längre, men har jag någonsin vetat det?

När jag ser bilder på mig så tänker jag, det där är inte jag. För även om jag tar en bild 2 sekunder innan och sedan tittar på bilden så kan jag verkligen inte fatta att det är jag. Aldrig.

Det var allt från deppiga emo maria idag :)






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0