Hej.
Egentligen tycker jag ju faktiskt om att skriva av mig litegrann men bloggen glömmer jag visst bort ofta. Jag tror verkligen inte jag orkar skriva om allt som har hänt så vad ska jag skriva då? haha.
Jag kan inte ljuga och säga att allt flyter på i mitt liv, för det gör det verkligen inte. Jag önskar jag visste saker och ting och att allt skulle kunna få vara lite enkelt ibland. Men jag undrar vad det är som komplicerar? Är det jag?
Men nu är det iaf såhär och för första gången i mitt liv så har jag inte en enda reservplan i bakfickan. Och det gör mig rädd, jävligt rädd. Det är något med dej som jag aldrig kommer att förstå, jag kan inte släppa dig helt trots att jag faktiskt vill det ibland..Du gör mig mer skada än glädje ibland, men det där vet du. Men du verkar ha lika svårt som mig. Jag som alltid trott jag var socialt missanpassad, men då visar det sig att det finns någon mer.
Idag har fan varit en av de värsta dagarna i mitt liv. Trots att jag har varit bland människor så har jag nog aldrig känt mig såhär ensam i hela mitt liv. Och jag har överhuvdtaget inte velat snacka med någon eller träffa någon.
Helst av allt hade jag bara velat stänga av mobilen och resa långt bort, där ingen hittar mig och där alla slipper mig. För seriöst, tjurigare och drygare människa får ni leta efter. Och fy helvete vad jag är trött på den jag är. Men jag börjar sakta inse att jag aldrig kommer att få vara den jag vill,,,Jag är helt enkelt för svag.
Så jävla svag.
Jag kan inte ljuga och säga att allt flyter på i mitt liv, för det gör det verkligen inte. Jag önskar jag visste saker och ting och att allt skulle kunna få vara lite enkelt ibland. Men jag undrar vad det är som komplicerar? Är det jag?
Men nu är det iaf såhär och för första gången i mitt liv så har jag inte en enda reservplan i bakfickan. Och det gör mig rädd, jävligt rädd. Det är något med dej som jag aldrig kommer att förstå, jag kan inte släppa dig helt trots att jag faktiskt vill det ibland..Du gör mig mer skada än glädje ibland, men det där vet du. Men du verkar ha lika svårt som mig. Jag som alltid trott jag var socialt missanpassad, men då visar det sig att det finns någon mer.
Idag har fan varit en av de värsta dagarna i mitt liv. Trots att jag har varit bland människor så har jag nog aldrig känt mig såhär ensam i hela mitt liv. Och jag har överhuvdtaget inte velat snacka med någon eller träffa någon.
Helst av allt hade jag bara velat stänga av mobilen och resa långt bort, där ingen hittar mig och där alla slipper mig. För seriöst, tjurigare och drygare människa får ni leta efter. Och fy helvete vad jag är trött på den jag är. Men jag börjar sakta inse att jag aldrig kommer att få vara den jag vill,,,Jag är helt enkelt för svag.
Så jävla svag.
Kommentarer
Postat av: Freja
älskling.. vet inte vad jag ska säga ens. ♥
Trackback
