Under ytan.
Det skrattas och det skålas,
men slutar snart i kaos,
Någon sparkar och slår en stackare där
som är helt utan chans
Jag ser att ingen verkar bry sig
Rädslan är för stor och stark
för att göra något alls.
Under ytan, skäms jag för migsjälv.
Under ytan, bränner bilden mig
Under ytan är vi alla små,
Under ytan, kan en god själ förgås.
när jag ser det meningslösa lidandet,
då har jag svårt att förstå.
Jo men hej, då var det skit söndag igen och den här dagen är som vanligt fylld av trötthet,ångest och ensamhet.
Just nu vet jag verkligen inte vart jag ska göra av alla mina tankar. Jag orkar inte vara deppig.
Jag är verkligen som en berg och dalbana nu. Ena sekunden är jag as glad och verkligen
njuter av livet medan andra stunden hittar jag migsjälv gråtandes i min ensamhet. Och jag
förstår inte riktigt varför jag är så himla känslig nu, jag tror jag känner
mig sårbar, är rädd att verkligen visa min känslor och så och det suger fan.
Jag har så mycket som vill ut men jag vågar inte.
Varför måste allt vara så komplicerat? Varför måste jag vara så komplicerad?
Om jag fick en önskan i livet så skulle det nog vara att jag själv skulle kunna
kontrollera mina känslor, kunna stänga av dom negativa när dom tar överhand
och att kunna boosta mina glada känslor till max.
Usch vad jag saknar dig, dina läppar mot min hud och dina armar runt mig.
Kommentarer
Trackback
