Förlåt.
Även fast jag var trött och förvirrad kunde jag inte låta bli att ge mej upp ur sängen vid halv 4 på söndagsmorgonen, vandra ut i natten för att få se dig där i natten, cigg i munnen och det där leendet som kan lysa även den här natten. Jag som inte trodde jag var sån, jag som brukar akta mig, tar det säkra före det osäkra, som tänker efter tusen gånger innan. Men med dej, ja, jag vet inte. Jag tappade bort det, jag ville bara lära känna dig, ville veta vem du var. Tänk att jag kunde bli så nyfiken på någon, så ärligt nyfiken var det länge sen jag var.
Men som vanligt går allt så fort, och nu är du borta, trots att jag inte är säker på vart du var från början. Och det var väl jag som sabbade början. Det kändes nog som om jag gav upp mig lite,ville göra allt för att få en chans att visa vem jag är men klockan fortsatte gå ändå, årstiderna blev ljusare trots allt. Jag som nog aldrig riktigt velat ge upp mig innan, jag har alltid varit för rädd men med dig ville jag. Jag blev nog ganska arg, när du var här med mig, då kändes det som om jag var någon och då tvrides jag. Men sen var allt som vanligt igen. Och jag vet vad du sa redan från början, jag visste det. Hoppades inte för mycket, ville inte vara för på, men hur kan man låta bli när man blir varm i kroppen varje gång? Hur styr man över det? Kanske därför jag blev cp och sabbade, var rädd att det skulle bli absolut inget, brukar jag verkligen bli rädd för sånt? återigen så förvånade jag migsjälv..
Förlåt. Om man bara kunde skaffa en tidsmaskin, finns så mycket jag vill säga, men allt blir fel.
But if you only knew
How much that's just not like me
I wait up late every night
Just to hear your voice
But you don't know that's nothing like me.
Jag vet verkligen hur det är att känna den där känslan... "Jag som inte trodde jag var sån, jag som brukar akta mig, tar det säkra före det osäkra, som tänker efter tusen gånger innan. Men med dej, ja, jag vet inte. Jag tappade bort det, jag ville bara lära känna dig, ville veta vem du var. Tänk att jag kunde bli så nyfiken på någon, så ärligt nyfiken var det länge sen jag var.
Men som vanligt går allt så fort, och nu är du borta, trots att jag inte är säker på vart du var från början."
Det va precis likadant med Jesper. Jag va så jävla kär i honom i lika jävliga många år. Och nu när han är min så är det som att jag inte kan tro på det du vet. Ibland blir helt paranoid och bara VET att det är för bra för att vara sant. Att han kommer lämna mig en dag för VARFÖR skulle han vilja vara min? egentligen?
Ah jag vet inet varför jag skriver det här egentligen... men haha. Jag förstår dig. Och jag hppas att det/allt blir bra tillslut. För jag borde väl hoppas att det med mig och J är bra... och att det alltid kommer vara det.
Åh, hej baby.
JAG SAKNAR DIG MED SUPERMYCKET. jag behöver er för att känna mig...hel&glad! alltså seriöst, jag förstår inte hur jag kan känna så starkt. vet fan inte om jag saknat kompisar så mycket förut. har kommit dig och freja så himla nära, och jag tycker om er supermycket, ni bara förstår allting!:')
Jag håller med, jävla jobb hela tiden. jag har inte ens hunnit med att flytta! :s VI SES I AUGUSTI @ MY PLACE NÅGON HELG!? vi ser till så att alla vi är lediga då! puss
Hej gumman.
Jag måste bara få säga att jag saknar dig.
Jag vill vara full med dej och freja. Klarar inte av att bara jobba och jobba,behöver er. Ni vet alltid hur ni ska göra för att få mej glad. Sitter här på jobbet nu och tänker på er och på hultan, att jag verkligen saknar er.
Men vi måste ses snart igen, men när o hur? har du någon ide? Usch, jävla jobb !
Pussar
oj, nu kom det du hade skrivit med. hehe. men skit samma :P
